Okej, okej, okej OKEJ.. . Det är ett absolut faktum att jag inte varit väldigt aktiv i denna blogg sen jag landande i Sihanoukville. Lite har ni fått tagit del av, men den absoult bästa delen av hela min vistelse här är sånt som inte kommit upp i bloggen ännu. Det är alldeles för mycket att berätta om och troligen alldeles för mycket internt för att ni ens ska förstå. Så för att lyckas pussla ihop ett inlägg så radar jag bara upp lite saker som haft hänt eller gjort min vistelse här till vad den är.

 

Och ja, en liten backstory kan man ju ta. Sen sist så har jag alltså lämnat JJs och börjat på en annan backpacker bar som heter Nap  House. Det är där allt började bli så mycket bättre, något jag inte ens trodde var möjligt.

 

CLAIM (En lek som pågick 24/7. Om du säger något och någon säger CLAIM så måste du göra detta)

M.I.N.E. + T.E.N. (Ännu en lek. Säger du något av dessa ord måste du göra 10 armhävningar var du än är)

Shotguns i vansinne

Rainy Seasons Pizza

SESSIONS BAR

Disco klockor

Marknaden

Mata levande höns till krokodiler

Armband

Cafe Mango

The A-team

Alltid barfota

Chicken in purse

Sokhom Guesthouse balkong om kvällarna

Apoteket

Ice Coffee

Extra Joss

 

Och ja.... Det där säger nog inte er så mycket alls, men det är en liten liten del av de småsaker som satt det lilla extra på min vistelse här.

 

Summa kardemumma: Att stanna och jobba i Sihanoukville är bland det absolut bästa jag gjort. Det är påfrestande till tusen, men på samma gång så har man en så oerhört underbar tid att det inte går att beskriva med ord. Alla människor jag träffat, vänner för livet jag skapat och alla otroliga minnen jag fått. Mycket har jag lärt mig både om mig själv och om omvärlden.

 

Att stanna och bo/jobba på samma ställe under en så lång tid är inte alls samma som att backpacka. Du kommer så nära alla som stannar här under en längre tid och jag har verkligen byggt mig en ny liten familj här. Även om många reser vidare så kommer jag alltid att ha kvar mina kära khmers (lokalbefolkningen) som gjort min vistelse i Kambodja till något alldeles extra.

 

Detta kapitel i mitt liv är nu över och jag sörjer varje dag. Varje dag önskar jag att säsongen var som den en gång brukade och att alla fortfarande var kvar. Regnsäsongen är nu ett faktum och det är längre ingen kvar. Jag och Hannah var bland de sista som lämnade. Det har varit många goodbyes och många tårar, men det värmer i hjärtat när jag tänker tillbaka på alla och alla de stunder, både bra och mindre bra, som vi haft tillsammans.

 

På återseende Sinville!