Det jag såg fram emot mest i Saigon var att besöka Krigs museet och Cu Chi tunnlarna.

Cu Chi tunnlarna är ett oerhört stort underjordiskt system som hade en väldigt avgörande roll i Vietnam kriget och utgjorde en av FNL:s, Sydvietnams nationella befrielsefront, viktigaste baser under Tet-offensiven.

Tunnlarna gjorde det möjligt för Vietnameserna att göra plötsliga tillslag mot de amerikanska trupperna. De användes även som gömställen, vapengömmor, sjukstugor och som försörjnings- och kommunikationsleder. Systemet består av flera olika våningar som ligger  3, 10 till 15 meter under marken.

Vi fick testa på att krypa i några av dem och det var verkligen en kul upplevelse. En trång liten och en som var lite större. Den större av dem var omgjord två gånger större än dess ursprung så att den skulle vara mer turist anpassad. Den var fortfarande otroligt liten och det värkte i benen när man försökte gå igenom.

Besöket till musset var verkligen givande. De visade hur barn hade det under tiden, tortyr som amerikanarna utsatte vietnameserna för, Agent Orange brutala förstörelse, Internationellt stöd m.m. Efter att ha sett allt detta så har mitt hat mot Amerika inte vuxit sig mindre. Amerikas våld var inget annat än onödigt. Jag vill inte ens dela med mig av tortyren. Det får mig fortfarande att må dåligt när jag tänker tillbaka på det.

Kriget varade i 20 år och tog livet på 3 miljoner vietnameser. Det är svårt att tro att allt detta bara skedde för 40 år sedan. I dagsläget är Vietnam verkligen på bättringsvägen och har en ljus framtid framför sig.

The War Museum

 

Amerikan som bär ett vietnamesiskt mans lik / Amerikanska soldater drog män bakom sina fordon tills de avled

 

 

Öppningen till den lilla tunneln.

 

Det som är kvar av en tank som träffats av en landmina.

 

Fällor vietnameserna använde mot de amerikanska trupperna.